I ett litet rum sitter en man. Han har precis inmundigat en måltid. Den bestod av följande: skinkkotletter, salt, svartpeppar och aioli. Till det hann han dricka ungefär en halv folköl om 33cl. Mannen har inte haft en bra dag. Han har förlorat en god arbetskamrat som han kom bra överens med. Arbetskamraten är inte död. Han blev bara beordrad till en annan arbetsplats.

De övriga arbetskamraterna är okej, tycker mannen. Fast det är bara något han intalar sig själv och andra för att vara snäll. En av dem är faktiskt okej, men de resterande två är det inte. Han kan egentligen vara ärlig i sitt uttalande om en av de övriga två. Den andre av de två är nämligen ny för dagen, den förste har varit där sedan de började. Båda två av de resterande två är kvinnor. Den goda arbetskamraten han förlorade, men som inte är död, är man. Det är också den återstående arbetskamrat som är den som tidigare benämndes som okej.

I arbetet gillar mannen män främst. Mannen anser att kvinnor inte bör göra sig besvär på en sådan arbetsplats som han utför sitt arbete på. Kvinnor är för klena, är hans motivering. Det är samma motivering som många andra män också brukar nämna om kvinnor på sådana arbetsplatser.

Det är svårt att veta vad det var som gjorde att mannens dag blev så dålig som den blev, även om man kan misstänka att förlusten av den goda, men inte döda, arbetskamraten säkerligen har en del i det hela att göra. Det gör det inte enklare att mannen inte heller egentligen vet vad orsaken är. Eller orsakerna, för den delen.

Han kan tänka sig en del orsaker. En orsak han tänker sig är att han kan ha blivit kritiserad för sitt arbete. Det sades inte rakt ut. Det sades av en kvinna. En kvinna talar genom labyrinter, brukar mannen tycka, liksom många andra män tycker. Men just den här gången var det kanske tur att kvinnan talade genom labyrinter, för en allt för tydlig negativ kritik av mannens arbete hade kanske fått mannen att förlora humöret totalt och kanske sagt en och annan dum, men ändå sann (enligt mannen), sak till kvinnan. Kvinnan som för övrigt var den kvinna som inte var ny på jobbet.

En annan orsak som mannen kan tänka sig är att inte kunde utföra sitt arbete som han ville. Anledning till det följer efter denna beskrivning av mannens arbete: Mannen arbetar som målare, det vill säga att han målar och spacklar och slipar och etcetera på väggar, tak, golvlister, taklister, fönsterkarmar, dörrkarmar, dörrblad etcetera, etcetera. Inget vidare intressant egentligen trots att folk ständigt undrar om han förutom att måla och spackla och slipa och etcetera även tapetserar, vilket han också gör. Mannen brukar då svara jakande. När mannen, och andra målare också för den delen, slipar en bredspacklad vägg, som är en vägg som är helt och hållet spacklad med breda spackelspadar, ska det bara vara att slipa på för kung och fosterland. Inget konstigt med det.

Problemet var bara att de väggar som skulle slipas efter en bredspackling denna dag var lite konstigt med. Anledning till att mannen inte kunde utföra sitt arbete som vanligt är alltså denna: När han skulle slipa som vanligt så blev det revor i spacklet. Revor vill han inte ha, och inga andra målare heller för den delen, inte ens kunderna vill ha revor. Revorna syns även om man målar över dem. Så mannen blev tvungen att första slipa ner pappret till ett så utslitet skick att den knappt längre kunde kallas slippapper. Det som gällde var att gnugga på spacklet. Men spacklet var lättslipat så det var inga större problem med det.

Ni kanske undrar varför det blev revor. Jo, det var som så att betongväggarna, som var de väggar som hade bredspacklats, inte hade skrotats ordentligt. Skrotning på betongväggar innebär att en betongarbetare, som är ansvarig för väggens gjutning samt montering, går med en skrapa och skrapar bort rester på väggen. Detta hade gjorts bristfälligt. Kvar på väggen satt löst sittande små betongkärnor, små som snorkråkor. Om inte ännu mindre. När det slipades på dessa så lossnade dem och följde med slippappret och gjorde revor i väggen.

Nog om det. Den sista saken som kunde ha gjort mannens dag till fruktansvärd kan vara att hela hans målarlag låg efter med sina arbetsuppgifter. Felaktigt anklagade för att vara slöa av platschefen. Mannen såg denna platschef inne på bygget, gående i inspekterande art. Detta, förmodligen tillsammans med de övriga två anledningarna, gjorde mannen tjurig. Rätt som tvärt så vände hans normalhumör till ett surhumör.

Med denna händelse så påmindes han om allt djävulskap i hans liv. Han blev sugen på att supa till det, så som han hade gjort när han var student på en högskola. Mitt i veckan kunde han ta en bläcka, helt själv. Och det gjorde honom bara gott.

Vi lämnar mannen i det lilla rummet nu. Det finns egentligen inget mer intressant att nämna om han och hans afton just nu. Annat än att han tog och hämtade sig en till folköl, ty han vågar inte supa sig full när han ansvarar över en arbetsplats. Fast de två aftnar innan denna afton hade mannen rökt sig hög, men bara lite lagom, så att han kunde njuta av sin ledighet och få sova ordentligt.