drömmar låg slängda
de ruttnade sönder
medan längtan for mot utkanterna
och mindes din doft

förslösad av valfriheten
misshandlad av spegelbilden
och rustad för något som aldrig attackerade

kunde fortfarande känna din hand
släcka den värme som väckte livet
kunde ännu se din blickar
som skar sönder den vägg som fanns

det är inte ljusår mellan oss
det är en barrikad av evighet

ömheter låg spridda
och hånlog mot våra bestämda steg
medan natten sänkte sig över de ljuskygga
och roade sig av att sprida strimmor av ljus

borttappad av friheten
nedslagen av uppmuntran
och bortspolad av en öken som stormade genom grönskan

kunde ännu spela vår sång
suga på den karamell som sötman förkastade
kunde fortfarande känna din smekning
som rev upp det djupaste av sår

det är inte mörkt hål mellan oss
det är en barrikad av evighet

det bekommer mig
föga