jag förlorade fyra kilo den månaden
dödade ett barn, förlorade en halvliter blod
och du sa att du kände det inombords
så jag flydde vår hemstad

en timmes flygresa senare landade jag i berlin
för att knarka igen, precis som förr
hallucinera i lägenheter vars adresser
min tunga aldrig kunnat artikulera på rätt sätt

jag vill inte lämna dig
jag ville aldrig lämna dig
din förr så knutna hand
smekte ju min salta kind

och jag kände mig för en gångs skull frisk
precis innan förlusten gjorde mig sjuk
men mannen i den vita rocken
ler när han ser mig, välkomnar mig åter

och det är nästan skrattretande hur många män
som vill följa mig hem nu för tiden
hur många som försöker möta min blick
medan jag spyfärdigt sveper bottenslasket ur glaset

kära du, min älskade man
östersjön dränker mig hel och hållen inatt
men jag vägrar att släppa din hand igen
så nu kommer jag hem