En sång från sorgfåglars strupar
följer lodet

En vattenfylld grav

Blodsbladen

Endräkt

Samlade kring den stora känslan
som går
från fråga
till tomhet
till fråga

Tillbaka


Allt
ska gå den vägen

Alla
kan känna kvällen på morgonen

Livet
en repetition


Sänkta blickar
kramar ut
det sista

Vätska

bilden i Veronicas duk

Öden
blir varandras
kopior

Döden en schablon

Omkvädets minne
droppe för droppe

Koncentriska vågor
sprider sig

i avstannande

och ytan reflekterar
himlen exakt

när alla
lämnat

platsen