Den kommer fram,
bara sådär.
Strålar, värmer, ger mod och styrka.

Solen. Fina, vackra solen.

Den påminner om det uppvärmda asfaltsgruset
under korta små ben.
Den påminner om dagen då mamma sa,
att pappa inte finns längre.
Den påminner om all värme vi ger,
varandra när vi kan förlåta.

Hur fantastisk människan är,
precis som solen.

För efter en lång, kall, mörk vinter,
så lyser vi starkare än någonsin.

Lys med mig nu.