Jag tänker mig
att du sitter i din mjuka fåtölj,
iklädd din polka-randiga morgonrock,

med nakna fötter
vilandes mot det svala golvet.

Så ser du mig
och hör
varje tanke.

Så oroar du dig
som alltid
över min vilsenhet,

min rastlöshet.

Och du gråter med mig
när jag saknar dig.

Du stryker mig över håret
sådär
som jag aldrig lät dig göra.

Du vet
att vi får ses igen,
och du önskar så innerligt

att du fick berätta det
för mig.