Världen är en ros som varje dag slår ut mer och mer. För varje dag vet vi mer. Jag förstår inte hur allt fungerar. Världen är för stor för att greppa alla frågeställningar på en gång. Universum är ett ännu större rum som bara växer och växer. Inga gränser kan hålla dess storslagenhet i schack. Ett tomrum, ett vakuum där ljuset färdas åtta minuter från sol till jord.

En kväll för ett tag sedan gick jag ut. Det var sent. Det var stjärnklart; såg Orion dansa förbi mot söder, såg mörkret falla mer och mer, kände mig som en del i en sammansatt verklighet. Jag, en prick i en oändlighet men ändå glad att leva här och nu. 

Ju mer jag tänker, ju mer ryms i mina tankar. Ju mer jag fyller på, ju mer plats finns det. Ingen kan helt och fullt förklara hur kroppen fungerar, hur hjärnan fungerar till exempel. Vid nästa hörn lurar något nytt. En ny skapelse i varje cell. En ny värld väntar varje dag.

Är det inte dags att inse att jorden roterar och vi med den. Det som sker idag, sker bara nu. Det finns ingen återvändo. Det finns ingen repris att förlita sig på. Om ett tag sitter vi med andra svar. Svar på frågor vi hittills aldrig ställt.