Håller avstånd till familj och vänner,
de kan aldrig förstå hur jag känner.

Ångest och oro är åter på besök,
griper tag i mig från morgon till kväll.
Försöker gömma mig under min gröna fäll.

Men sjukdomen har tagit makten,
trycker ner mig och håller takten.

Vågar ej ta mig ut, håller mig tyst,
vågar ej mot ångern säga ett knyst.