vågor som slår mot uttorkade stränder
viljor som möts efter en miljon års väntan
en blick som ser färger efter en grå evighet

du är min

träd som fälls när vidderna breder ut sig
vatten som rinner när törsten plågar
jorden som längtan efter sommarens vind

du är min

en himmel som drunknar i tusen nyanser av blått
den osanning som fann sin förlåtelse
och vägen som faktiskt hade ett mål

du är min

hav som dras in i varandra och formar paradis
en vårdag som aldrig känns för kort
serenaden som sprudlar av romantik när oljuden överbemannas

du är min

försvaret som inte grundar sig på ondska
leendet som smittar en hel värld
du är rosen som aldrig någonsin tappar färg

spelar ingen roll om genvägar blir brutna
det är utan betydelse att paradiset finns på målat ark
Att Universum har sitt slut
eller luften är för tunn att skapa liv

spelar ingen roll att världen underkastar sig den kunskap
vad som är rätt eller riktigt
när händer möts
när blickar föds
och vi finner det självklara ur ett ingenting

du är mitt allt

du är min