Var gång som jag ser henne så räcker det för att mina ögon inte längre ska kunna märka något annat. Och när hon i denna samma stund ler mot mig, ser på mig. Ler med mig, leker med min blick. När hennes kroppsspråk säger att hon vill ha mig. När hon gör det, då vaknar jag inom mig.
Mina händer vill vila inpå hennes lår. Uppå hennes midja. Min kind vill röra hennes.
Hennes dofter skulle locka mig till hennes nacke, vila i håret där. Med fingrar som letar utan mål över hennes axlar, vidare i håret. Gör små lockar där.
Läppar som känner hennes öronsnibbar. Mina öron som hör hennes allt tyngre andetag, som säger 'hej, jag vill att du ger mig ett barn', om än bara just då.
För hon sa, att barn vill hon ha. Jag sa att jag kan ge henne det. Men när hon undrar hur blir jag osäker, fumlar och ramlar med orden.
Men det spelar ingen roll. Min kommer hon aldrig bli.
Men det spelar ingen roll.
Mina tankar ger mig henne varje gång våra blickar möts.