Jag sätter mig tillrätta
men snart är det dags igen
Hållplats ropas ut, och sen,
känner jag kroppen lätta

Ögon som aldrig blir mätta
letar efter en vän
eller ett ögonblick, för att sen,
fortsätta framåt utan hetta

Utan egna spår
kan ingenting heller bindas
och lossa skorpor från sår

Ingenting kommer att lindas
Tåget har tagit annat spår
med bagage och mål som hindras