Vi pratade aldrig
om vad som höll på att hända.
Som om det inte fanns
om man undvek det.
Vi tog en dag i taget.
Ändrade våra rutiner.
Sökte med förstoringsglas
efter lite vardag.
Någonting
som liknade det vanliga.
En dag
fanns inget vanligt kvar.
Endast andetag.
Jag viskade orden
i ditt öra.
Du drog in luft
för att besvara.
Det hördes inget mer,
men jag känner svaret.