det var som om säkerheten spottade mig i ansiktet
tryggheten rånade min själ och
fördärvet skrattar sig själv till sömns

jag visste så mycket
var så förbannat säker
liksom ett fingerknäpp
så simpelt löste sig komplikationerna

sen kom du

vägarnas krökning var aldrig ett samtalsämne
uppförsbacken var blott en utmaning
dimman lättade alltid när morgonen var över

nu sjunker jag genom gyttjan
simmar i hav utan mål
och kan bara hålla mig flytande
när dina blickar når

jag var ju så säker
det fanns inget som var olösligt
med enkel nonchalant vinkning
så enkelt hittade jag ekvationernas svar

sen kom du

min värld fylldes av dagar och nätter
minuter och förutsägbara sekunder
tiden låg på sin plats
och jag visste för väl hur den förbrukades

nu faller himlen
stjärnorna byter ständigt plats
och jag kan bara se en enda bild
ett enda motiv
och känna en enda vilja

mina hjärtslag var stadiga
min vener transporterade mitt blod utan motstånd
för jag visste så väl att jag löste problemen
jag stod säker på det fastaste av fundament

sen kom du...