Jag vaknade den natten
kände din doft genom själen
kunde fortfarande höra skratten
som förbannade alla grälen

Bränn oss som vet
tysta våran sång
med snabba solljusknivar
orden som vi
slösat på varann
kryper långt ner i jorden

Jag vaknade den natten
förenad av ett vackert minne
likt eld och vatten
som kunde släcka detta vansinne

Lys våra steg
i ett hav av tid
skilj sanningen från lögner
sjung för en nåd
släng din mask av skuld
låt bödeln själv stå vid galgen

Jag vaknade den natten
insåg det värde du gav
du var den ljuva skatten
du var bron över vår vallgrav

I själens värld
finns inget absolut
riv drömmens röda segel
den som är falsk
tror sig leva djupt
i stenspråkets egen skugga

Fick äntligen sova i din barm
seglad ut med den största fregatten
blev slutligen i själen varm
när jag sov den natten

Tala mindre
och med ömsint röst
sänd ljusglimtar in i mörkret
lägg ner din sköld
byt din dräkt av sorg
kom till mig
sann och naken