dimman som lägger lock
skrattar fortfarande medan klockor ringer i bakgrunden

jag har ju för helvetet spottat tre gånger på den svarta asfalten
rivt betongmurar och löpt upp för backar utan krön

om jag letade skulle jag ju finna
vägen blev bara längre
målet syntes knappt bakom drömmar om ett bättre liv

jag våldförde mig på -vad var det jag sa - kommentarer, de fick ett liv under jord och måtte de aldrig bringa sanning

natten sveper över de tomma landskapshelvetena och formar små kokonger av bortglömda verkligheter

dessa stirrar sig blind in i mina vitor och formar mig till ett underbart hatobjekt

just för att jag trampar bögjävlar
invandrarskit
och fjollor i ansiktet, medan spottloskorna flyger över frusna vidder

de kallar mig ointelligensen fader som är avlad av inskränkthetens moder

de får ett jävligt lång finger instoppat!

jag ogillar inga
men jag hatar många

jag älskar alla
som kammar mitt feta hår och vill knulla utan motkrav

(finns inte så många som jag älskar alltså)

de står gärna där på vägen och hytter med sina välmanikerade pekfingrar och talar om vad som är rätt

hur fruktat illa jag beter mig..

- de är förbannade kommunistflator hela bunten

Ja!!

jag är en tvättäkta idiot som ruvar på bitterhet
och den förste som kommer på min väg, kletar jag ned med min svettdruckna andedräkt

min själ är en bakgård
en återvändsgränd

men jag är också balansen i ett samhälle som styr sin förbannade kosa mot överpräktighetens färdriktning, sen ska skiten blandas med romantiska båtfärder och ömhetsbevarande människokonserveringar.

tacka fan!

att sådana som jag behövs!