Frustration när våren bara låter en smaka på den. Frustration som kan leda till en dikt som inte ens författaren vet vad den vill med.
Fiskmås
En brygga
en sol
ett hav
och blåst som vanligt
havsutsiktens bieffekt
Fukten, värmen och vinden
förstärker doften av tång
och salt
luften är kall
men nu börjar man känna våren där
bakom det kalla
nånstans
En fiskmås flyger i cirklar ovanför mig
skränar högt,
varnar
vad varnar den mig för?
Jag vet redan
att det lugna i de kluckande vågorna
är falskt
Jag vet redan
att den friska vinden
är sjuk
Jag vet redan
att det mystiska diset
är rök
och att havet brinner
Jag vet redan
att om hon passerar nu
så ser hon mig
Fast jag trängt in mig i hörnet
Fast mina knän döljer halva ansiktet
och hatten och solglasögonen den andra halvan
Jag vet redan
vad måsen varnar för
det enda jag inte vet
det säger vågorna
när måsarna är tysta
En brygga
en sol
ett hav
och en envis jävla fiskmås