Är det frihetsfanatikerna som är de som tappat nyckeln till den riktiga friheten? Hur paradoxalt det än är, så är attraktionerna alltid av en motsats. Vi söker någon, och vi fortsätter tills vi längre inte förmår att söka. Men vet vi vad vi egentligen söker?

För det är inte volymen, det är innehållet som betyder, men vi ägnar större delen av vårt patetiska liv att söka efter just volymen i livet. Så mycket som möjligt av allt och ingenting. Vi blir inte lyckligare av att simma i en bassäng av olympisk storlek. Vi finner inte livsglädjen att bo på femhundrafemtielva kvadratmeter, vi kommer inte fortare fram med en större bil...Men ändock står vi där insmorda i prestigens fantastiska lockande våning och söker volymen i livet...För det är något magiskt med volymer.

Men vi inser inte i samma stund, att ju större prylar vi införskaffar oss, desto mer energi suger det ur våra redan övertecknade och belånade själar. Vi grottar ned oss i djungeln fylld av substitut till mammas bröst. Och vi sitter sedan i ett hörn sugande på den nya karamellen vi nyligen investerade i. Och Guds fader i himmelen sitter skakandes med huvudet med tanken på vilken nytt krig som ska provoceras fram i mänsklighetens meningslösa jakt på ingenting.

Självdestruerande egenplågare är den största pandemin av dem alla. För vi ägnar våra vardagar åt att springa mot mål, som slutligen för oss till det kaos som vi ibland får möjlighet att i små doser uppleva. Det mest ironiska i sammanhanget är att vi kallar oss för intelligenta. Men faktum kvarstår, att vår innovation oftast leder oss in bekvämlighetens förkylningssymptom. Vi uppfinner prylar som egentligen gör oss än mer tafatta och än mer handlingsfientliga. Snart är gårullstolen en var mans egendom!

Vi tror enfaldigt att våra liv är lyckade om vi har välfyllda bankkonton och välklippt gräsmatta. För andras syn på ens framgång är viktigare än sanningen, och denna lilla uppmärksamhetsprostitutionen har miljarder fler torskar än marknaden klarar av att hantera. Lyckan är när man kan visa upp den absolut vackraste fasaden och där står man sen med ett Amerikansk leende hand i hand med plågade familjemedlemmar på släktfotot ovanför den icke fungerande kakelugnen.

Sen att familjen är inne på sin tredje hustru och fjärde man, och att halvsyskonen växer i samma takt som det är dags att tapetsera om sovrummen är det ingen som ser...Alla anar, men ingen ser...och det är det absolut viktigaste i vår värld. Fy helvete om sanningen når ut till den stora massan, ja då står vi där helt utpekade.

Men med lite kapital, så går det att fixa till fasaden.

Sen är allt tillbaka igen.

Lyckliga och guldbruna leenden i sammanväxta levnadslögner...hand i hand med vår jakt på volymer och meningslösa beteenden.

Inte ens diktjaget är undantaget...

- fy helvete! ropade jag ut i samma stund som jag kollade meddelanden i min Iphone sittandes i min nyinköpta Audi på väg till vårt färdigbyggda hus.

För det är någon magiskt med volymer...