å blott den tid som sover
vidlyft är bakgrundens fnitter
en väntande framtid påver
som gör skribenten bitter

lystna från hjärtats kammare
brusten äro jag uti
slagen av sanningens hammare
och kan aldrig denne bli

kärlekens budskap i ord
med stora versaler i kval
men slutar i vokabulärt mord
och vacker helig pekoral

ty kärlek skriven på blekaste ark
blott ord som lämnar ett hjärta
när sjunde himlen, ej lämnat mark
då blir bokstäverna trycksvärta

få triumfen att nå sin höjd
meningar som bildar färgval
kanske blir den kräsne nöjd
eller skriker.....PEKORAL!!

där flyr den svage av kritiken
in i grottans fruktade skrivkramp
ärrad av den ständiga polemiken
ger sig sällan ut i kamp

blott ensam äro poeter i sin värld
viljan vill mer än den ljuva talangen
sen ska omgivningen vara lärd
är blott en bieffekt av lavemangen

att döda en poet är berusande lätt
bara att hytta med fingrets kraft
och den som avgör vad som är rätt
har aldrig någon hjärna haft

att utsättas av präktighetens fader
träffas hellre med amors pilar i anal
hellre blåögd och naiv i alla rader
än idioter som skriker pekoral!!