det är inte svårt att föreställa sig
månljuset gå med rakbladsvassa kanter

hur prismor av ett forna
dukar under ett slag om drömmar
och ger de tandlösa möjligheter

vågor som transporterar de små stunderna
av troget hopp

mörkret gör allt i sin makt att överta
de tankar du har om morgonstränders vackra uppvaknande

flisor som borrar in sig djupt
in i väven och rinner sakta ut ur samvetets portal

vi är obetalbara i vår maktlöshet

men vi ler
dansar oss ut
genom faror med utmaningens ansikte djupt fårat inom

hela världar förintas
smulas sönder och splittras

försvar blir döden

attack är födan som bränner hål

metallen syns så bländande
och jag hör ekot av de klagande små hjärtljuden

vi kommer segra
vi kommer att finna Utopia bakom nästa mur

kan höra
kan se

fortfarande

lite till

lite till