lite till

lite till

att orka blir en dygd, trots ändlösa slätter
och nukleär dimma som svävar över ett kargt landskap

färger fanns en gång
då blommorna lekte innan skyttegravarnas tid

nålsögat finns någonstans och där finner vi dörren
till en värld som bryter gränser och väcker
medmänskligheten åter

vinden doftar blod
men vi kan fortfarande känna glädjen

kraften finns i livet och den för oss bort från maskinella distanser och svävande bekvämligheter

mot kärnan

den bortglömda skriften sade

""Sanneligen, jag säger er: om vetekornet faller i jorden och dör
förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd.
Den som älskar sitt liv förlorar det, men den som här i världen
hatar sitt liv, han skall rädda det till ett eget liv."

vi står inte längre och faller med skönhet
vi ska bara finna döden
och frid

solen lyser genom ett destruerat rutmönster
och det finns ett hopp bakom alla svartvita vyer

vi trodde på en uppståndelse
och fann bara mänsklig förstörelse

det vi letar finner vi inom

tryggheten finnes inte av ett yttre väsen, den kommer en dag att resa sig ur din själ och där är sanningen blott ensam, levande och självklar

bakom krönet
efter horisonten

kommer den ljumma vinden åter

ska bara gå
vandra

lite till

lite till