Jag fick äntligen, !

Dock slagen av en enorm smärta,

men vilken jag tackar,

för utan den hade jag

ALDRIG

kunnat gå vidare och inse,

inse vad jag behöver,

,ska,

göra nu.

Med en natt som skulle förändra mig,

om så bara för en sekund,

om så bara för en minut.

Ett osynligt tack,

som jag inte borde yttra,

men ett tack,

en kyss,

och ett löfte står kvar.

Ord som ingen litar på längre viskade jag;

"En dag ska det bli bättre"