Planet glider ur molnångorna lika lätt som den lille envetet kniper ihop läpparna precis när skeden ska in i mun och får på så sätt nyponsoppan att skvalpa över och ner på bordet och det är ju förgjort att man aldrig ska kunna få ungjäveln att äta något särskilt nu behöver han det eftersom febern hållit honom mer eller mindre däckad den senaste veckan och det har varit osäkert om man ens kunnat lyfta med tanke på de hala startbanorna men uppenbarligen har någon givit sitt okej och nu fattas bara en kopp kaffe så att man kan koppla av det ska gudarna veta att det behövs och kommer kostymen att bli skrynklig nu man kanske skulle ha tagit den som handbagage men nej egentligen inte vad då skulle man suttit med den i knät hela resan befängt är ju bara början men vad ska man göra nyponsoppa är det enda han gillar och vill ha och nu är det dessutom väldigt viktigt att få i honom vätska det behöver man inte vara någon doktor för att fatta stackarn har ju haft uppemot fyrtio graders feber det är ett litet mirakel att han fortfarande att han inte men doktorn som man konsulterat har sagt att det inte är omöjligt att febertoppar kan komma att uppstå igen även om det verkar som om han blir bättre kan det hända att man måste cirkla runt över en stad för att slå ihjäl tid innan man får landningstillstånd och eftersom man precis druckit upp kaffet och hunnit fälla upp klaffbordet är man ändå rätt nöjd med hur saker och ting utvecklar sig fast när man tittar ut genom den lilla fönstergluggen och ser de små ojämna tårtbitarna av land vatten skog där nere smala streck som är vägar snart kommer man också att se bilar flyta över landskapet och han hade den blå bilen med sig i den långsmala vita bilen när den kom och modern och fadern och sedan telefonen som ringde mitt i natten klart man förstod och man skulle komma och uppfylla de plikter man åtagit sig i samband med dopet för tre? fyra? år sedan och att man nu inte minns ens hur många år som gått får en att skämmas och svettas kallt i stolen när luften pressas upp mot en underifrån det är inte planet som tappar höjd utan jorden som kommer närmre det är så man måste se det det är alltid så man måste se det och man vet utan att kunna säga varför att de modern? fadern? kommer att ge honom den lilla blå bilen där han står i sin skrynkliga kostym och väntar på att klockorna ska ringa och naturligtvis är det så att nyponsoppa och glass står på menyn när farbror A kommer på besök han skänker för dem båda och man måste titta fascinerat hur koncentrerat han häller upp och när man plötsligt får lust att rufsa om honom i håret motstår man impulsen för att man tycker det är så löjligt så löjligt men sen gör man det ändå för att det på något sätt hör till och så ger man honom den blå bilen och han ler till tack och visar upp två ojämna framtänder varav den ena är lite längre vuxen än den andra flygvärdinnan (inte hon som serverade kaffet) kommer och säger åt en att man kan lossa säkerhetsbältet nu för vi är framme tack för att ni flög med oss hennes ena framtand är lite lite kortare än den andra inte så att man normalt skulle ha märkt det men han märker det han märker sånt.