Så visar klockans slag
drömmars intrång, men ännu
sitter jag i skenet
under lampan.

Intill mig herr
och fröken katt,
som slumrar
efter varsam ömsint tvätt
med sträva tungor.

I det svarta fönstret
syns bara jag
i lampans sken.

Jag ser att jag är vaken
men att tanken
vandrar mot dröm.
Dit otillåtna tankar vill skynda,
för att få finnas till
om så än bara som fantasi.

Så släcker jag lampan,
fönstret blir svart.

Så tar jag mina tankar
om oss
och tillåter dem i mörkret.