If I could wish upon a star...

Det mesta du säger är tomma ord.


Tomma, torra, äckliga

ord.





Vissa dagar

som idag




saknar jag dig hemskt mycket.



Men andra dagar

som igår






saknar jag dig inte alls.







Prestationsångest

och protester,

proteser.

eller kanske maskrosor?



Det är kanske det enda jag har kvar.



Men det finns ingen mening

med

att svälja sitt förstånd.







Ibland släpper närhetsbehovet

vid beröring.







Synd bara

att man ska behöva ha sex

för att fylla sina sjuka familje komplex.


För att man inte har en mamma

att krama om.




*



Jag drömde om

ett sjungande graviditetstest.


Sjukt?




Jag drömde också

att jag blev brutalt våldtagen.


Sedan vaknade jag

och fortsatte leva.






Den största frågan är

varför

jag fortfarande skriver.


När allt som flödar genom mina fingrar tycks vara

SKIT!


och fruktansvärt osammanhängande.






Kanske söker jag bara bekräftelse

i en värld

med sjukt förvridna ideal.