Stilla sinnet, vänd om

Blicken faller, svartsprängda skyar väter ögats vrå.

Inre kärnan är på upplösningens rand, själen fransas, fladdrar som ett moln av aska i råa vindar

Mörkrets närmande, en fiende närvarande. Sluter sakta själens spegel, en vilja till ro som går förbi

Tankar irrar planlöst, ett lössläppt eldhav i nattens timmar.

Stilla sinnet, vänd inte om