för att få känna din arm om mina axlar

hur du närmar dig mina tankar

och jag dina

skulle jag ge dig alla mina strån av nyplockade smultron

jag räckte dig

det rödskimrande i vårens stoltaste solnedgång

för att få känna dina fingrar spela

tätt över elfenben, tätt över naken rygg

och när solen stod som lägst på himlen

kunde jag höra dig gnola

kunde jag vila huvudet mot ditt bröst

och låta din sång genljuda genom mitt huvud

ute vid havet kunde jag krypa in i din famn igen

låta närheten vittja våra nät

samla blåstången till en matta under våra nakna fötter

och ge dig all den beröring jag känner inombords

ifall du inte redan känner likadant

igen

©  Birgitta Wäppling, 24 april 2011