förlamad av ord som aldrig bildats
förblindad av handlingar som aldrig gjorts
kyssar lika ömma som käftsmällar
och av förhoppningar som en gång kanske funnits
men som man aldrig riktigt vågat ha
finns nu endast aska kvar

våldsmaraton inuti min kropp
hjärtat springer i kapp
lyckan är en flyktig sak
och jag
är kärleksimmun

jag har alltid sett på nyfödda himlar
skiftande i alla världens färger
så som du
aldrig sett på mig

inåtvända karuseller utan stoppknapp
dina skratt av förnekelse
och så jag

darrandes av feghet