Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

tiden läker inga sår

som vanligt
hoppas jag på för mycket
men varje strimma hopp
samlar jag ihop och stänger in
i hjärtat
och som vanligt
måste man sparka in dörren till rummet man låst och kastat nyckeln till
och ännu en gång hör jag frågan
lär du dig aldrig av dina misstag?


men
jag kan inte hjälpa att tänka
att om möjligt glittrade dina ögon mer än sist


Fri vers av isolas
Läst 375 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2009-04-19 21:17



Bookmark and Share

  KaptenKurbits
Vilken jättefin dikt med en stämning jag verkligen känner igen mig i. Allas relationer och situationer ser ju väldigt annorlunda ut men samtidigt kan de ibland vara så lika.
Den sista raden är min favorit, den förmedlar den ångest man har då man mist någon. Pesonligen associerar jag till hur det är då man försöker att inte hoppas på för mycket men faller i fällan ändå. Riktigt bra formulerat med rums-liknelsen. Tiden läker verkligen inga sår.
En ny favorit.
2009-09-05
  > Nästa text
< Föregående

isolas