min himmel är en målad kuliss
min tro är enkel i en värld som dömer

flyttad från tid och rum
då löven faller från de vackraste av vyer
bortforslad från närvaro
och sliten ur en påhittad lögn

kan minnas den känsla som bröt sönder fasader
kan också tråna efter den längtan som målar nya färger
men kan inte minnas de ord som slängdes för att dö
inte heller de blickar som etsade sig fast i nyfallen snö

är flyttad från tid och rum
där svärtan ständigt står i fullaste blom
och såren blir blott en historieberättare
en nostalgitrip till ett eko av ett forna skratt

kan förnimma de dofter som väckte min morgon
och hur simpelt det var att låsa upp dörrar
kan berusa mig i din själsvandring inom mina vener
och det liv som bara kunde skapa gemener

blev flyttad från tid och rum
tillintetgjord av gruslagda stränder
och betongfyllda vandringsleder
där gapet mellan mina Universum

inte längre kunde mätas

min tro är dina ögon
dina lungor
och ditt förnämsta av leenden

min kraft är din själ
din förbannade närvaros skull
och den vägskälslösa korsningen

kan blicka ut mot en bruten horisont
gripas tag av livets grymma dagdröm
finna mening i oväsentlighetens kammare
när jag blev flyttad från tid och rum

min himmel är bara en målad kuliss