Hallå? Är det någon här? Vad gör du? Du får inte vara här, jag har inte bjudit in dig. Ingen får komma hit. Du får inte. Lämna mig nu.

Jag vill bara se. Jag ska inte röra något, inte ändra något. Jag vill bara se hur du ser. Låt mig bara ta en titt, jag vill förstå.

Nej. Gå. Återvänd till dig nu innan du förstör något här.

Var inte rädd. Inget kommer hända. Jag kommer inte berätta för någon hur det ser ut.
Har du alltid upplevt saker och ting så här färglösa? Men det är mycket ljust. Det bländar mig. Men vilka kontraster. Mycket är så mörkt, så svart, men bakgrunden är vit. Och formerna, de är så simpla, så självklara. Det är så enkelt.

Du har sett nog. Gå nu.

Men.. det ser ut som om allt.. rör sig. Det skiftar form. Det är inte alls simpelt, det förändras konstant. Så snabbt. Besynnerligt. Det är vackert.

Uppfattningar förändras, precis som allt annat. Snälla, lämna mig nu.

De förändras inte så här fort och tydligt. Inte för andra.
Se på människorna. De är alla svarta mot den vita bakgrunden. Så synliga. Men deras form varieras hela tiden.

Det är inte konstigt. Det är så det är.

Men du ser det så klart. Hur kommer det sig?
Jag har aldrig insett hur mottaglig du är för annat. Hur tydligt du ser. Men själv är du otydlig. Du låter ingen besöka dig.

Jag gillar att se men inte att bli sedd.

Jag förstår det. Jag ska gå nu.

Bra.