Mor. Kom och se, mor. Se. Havet. Det är borta. Havet har försvunnit. Det är inte där längre, mor, det är borta. Allt är bara vitt. Vitt, vitt, vitt. Vart är det mor, vart har havet tagit vägen? Har någon stulit det? Mor, vi måste ta tillbaka det, vi måste hitta havet. Kom, kom skynda dig.


Vänta. Gå inte ut, det är kyligt. Var inte orolig, havet har inte försvunnit, det försäkrar jag dig. Det finns kvar där, där bakom det vita, bakom dimman. Dimman bara skymmer det. Havet finns kvar. Snart kommer den att lätta, snart kommer dimman att blekna bort, långsamt bli tunnare och tunnare, göra så att havet där bakom blir synligt igen.


Jaha. Jag förstår. Men, mor. Hur vet du det?


Jag vet det för att jag upplevt det förut. Det är ingenting ovanligt, det händer då och då. Dimman blir tjockare och tjockare, skymmer havet en stund för att sedan försvinna. Jag har sett det hända.


Mor. Mor, vad är det här för något? Vad gör man med den?


Det är en tärning. Släpp ner den på golvet så visar den en siffra. Den har sex sidor, en siffra på varje. Hur många prickar blev det?


Fyra. Fyra prickar
Morfar. Morfar, var är du? Se. Se här morfar, det här är en tärning. Den har sex sidor. Om jag släpper ner den på golvet så kommer den visa en fyra. Fyra prickar. Se. Som jag sa, fyra.


Hur kunde du veta det? Vilken tur du har. Och om du släpper den igen?


Jag kommer få en fyra. Det är enkelt. Se. Fyra igen.


Du fuskar på något vis, hur vet du att det ska bli en fyra?


Jag vet det för att jag upplevt det förut, jag har sett det hända.
Men Morfar, kom tillbaka, jag vill leka. Leka tärning.


Nej jag vill inte. Jag vill inte leka.
Men se. Se ut, jag kan se havet igen. Dimman är försvunnen.


Nej morfar, det är den inte. Dimman har inte försvunnit, den finns kvar där, där bakom. Havet bara skymmer den. Snart kommer havet långsamt att blekna bort, göra så att dimman där bakom blir synlig igen.