Jag ser dig. Där är du, framför mig. Du betraktar mig, iakttar med nyfikna ögon. Du undrar vad jag är. Jag hoppas på att du ska tro att jag är som du, lite grand i alla fall. Jag försökte ju verkligen. Jag ansträngde mig till det yttersta för att vara övertygande. Jag lyckades till viss del. Du ser en del av en människa, eller snarare vad endast en människa kan åstadkomma. Du ser den omisskänneliga skuggan av en person. Ett människoformat område som borde vara lika tillgängligt för solljuset som marken runt omkring det, men som inte är det.
Men det är också allt. Allt du ser av mig.
Och sen frågar du mig: ”är du något mer då?”
varför frågar du det? Din nyfikenhet kan leda till mitt avslöjande. Snälla gör inte så.
Varför måste du veta säkert? Varför måste allt vara så definitivt, så tydligt? Varför kan du inte nöja dig med en suddig och grumlig bild av sanningen? Som jag.
Men nej. Du vill höja skärpan tills den visar varje liten detalj, utan hänsyn till om dessa vill bli upptäckta. Och om du verkligen vill känna till dem.
Kom inte närmre. Stanna där du är. Sträck inte ut din hand mot mig. Låt inte dina fingrar undersöka om det finns någonting på den plats där de borde kunna känna något solitt, något fast och verkligt. Låt inte dina händer famla efter något du ändå inte har förmågan att vidröra. Förbli oviss, förbli ovetande om huruvida det finns något där att känna. Ifrågasätt inte vad dina ögon visar dig. Du hör en röst. Du ser en skugga. Nöj dig med det.
Jag har skapat något underbart. Något som ingen lyckats med förut. Jag har trotsat regler och lagar, ignorerat viskade uppmaningar om det omöjliga i mitt åtagande. Struntat i rösterna som uppmanat mig att låta bli, som sagt att det inte kommer att fungera. Att jag inte kan lura någon, allra minst mig själv. Men det handlar inte om att lura. Det handlar om att övertyga. Om att utveckla. Om att inte låta gränser vara gränser.
För här är jag nu. Synlig så som jag vill synas.
Och där är du, seende mig som jag vill bli sedd. Du har dragit tillbaka din arm, låter den hänga avslappnad vid din sida. Är det ett accepterande?