Ömmande känslor vibrerar i nattens tystnad
mer guld, än sten och grus


Minnen av guldvaskarn vid floden av tårar
siluetten stod sig vacker mot kärlekens svalnande glöd
hans vackra händer som så varsamt smekte sanden

Sorgsna tankar om en framtid som aldrig blev vår
kanske han fann det han sökte där bland grus och sten
samma sekund som våra själar gled i sär