Det har blivit som
om din druckna vånda
urskuldat frånvaron, försummelsen

Då ilska
ställs mot gråt
är det svårt att vara arg

Vad har jag att sätta emot din skam -
att jaga dig
som redan flyr, som alltid flytt?

Då från föräldraskap
nu från samvetskval

Du äger intet
medan jag funnit hela livet -
som hittat ut ur barnaårens snår

Jag saknar rätt till vredesmod
ty det är du
som är vilse nu

Du har min ömkan
Jag har förlåtit, flera gånger om -

men jag förmår ej
att bära din skuld,

mäktar ej dess tyngd -
hur gärna jag än
skulle vilja