Surrealistisk sommar
Jag sover när jag är vaken
Det kryper under huden
Jag kastar mig framför dig
För rastlösheten är ingen vän
När dess naglar rispar hål
Vill jag inget annat än att ta mig ut
Drömmen kan ta slut
Men när den bara fortsätter
Vet jag inte varken eller
Jag är vaken när jag sover
Det är en vakendröm i färg
Jag faller och flyger
Det som inte finns
Har jag funnit här tillslut
Rastlösheten blandades med klarhet
Jag lyfter blicken
Den har fastnat vid punkten
Vid horisonten
På stranden samlas alla till fest
En fest under en himmel gul
Vågornas ödsliga sus
Skratten som blir minnen
Ingen kommer ihåg vad som sades
Bara känslan av sommaren dörjer sig kvar
Sommardräkt
Genomskinligt tyg
Solen sista strålar lyser igenom
Bara fötter som flyter fram
Nuddar inte det daggvåta gräset
Kroppar som lägger sig ner
För att vila eller för att fyllas
I natt när solen har lämnat oss
Går jag ner till vattnet
Tvättar mig ren igen
Vattnet sjuder och jag sjunker djupare och djupare
Doften av saltet och tången
Blandas med måsarnas eviga skrikande
När vattnet omfamnar mig