För längesen, då mina steg ännu var små
var du det jag beundrade mest
det jag tordes lita på.
Aldrig har jag haft en vän så kär
ombytlig som mig, det är vår natur
men du är alltid där jag är.

Himlens Afrodite, kärlekens kameleont
blott en dag av trettio
visar du dig helt, skinande och stolt.
Sömnlösa nätter som denna natt
delar vi vår hemlighet
vi samtalar, och himlen är fullsatt.

Åren går fort och mina steg blivo långa
jag ser fortfarande upp på dig
men önskar inte längre att fånga.
Din plats klär din skönhet så bra
ett vittne till din glans
jag ser dig lysa där, så stark och klar.

Tusen dikter har skrivits till din ära
ett tusen och en från mig
och till alla dina stjärnor kära