Tänka sig vilken vän att ha,
du är lugn och oföränderlig,
inte alls som jag.

Ett stadigt ankare, i mitt stormande hav.

Från kaos har du rest dig,
och till styrka blev du idag.

Dina ögon säger mer än din tunga,
och din tunga säger mindre än jag.

Men jag slutar inte förundras,
av dina underliga drag.

Du lutar dig framåt, jag lutar bak.
Eller tvärtom,
så har det varit ett tag.

Men i stunder av sorg eller lycka,
finner jag min tröst i din styrka.

Dina ord är tunga att dra,
men så viktiga att ha.

Ett roligt namn har du att gå,
med ditt snedkammade hår.

Ett lika stort hjärta som kallt,
om man inte känner till allt.

Det är kanske för att du är ryss,
eller för det du sa alldeles nyss.

Du är en fin vän,
jag vill säga älska,
men vi har inte kommit dit än.