Solslagna står vi här med rödsprängda ögon och fjällande hud.
Dagarna forcerar sommaren samtidigt som solens strålar suddar ut gränserna mellan skugga och verklighet. Hostan växer tät samtidigt som mycel sprider sig som en farsot att skapa nya kroppar.

Vart har friheten slagit rot och växt sig som starkast?
Finns det kraft där snödroppar sugit värme ur själen?
Näringsläran finns i bakhuvudet där bultandet vattnas oroväckande i motljus. Sluter därför mina ögon och räknar ner från hundra. Innan jag hunnit till nittio har mörkret tagit över och jag vaknar utan smärta i sammetsmjukt månsken.