Till R.

Det är mörkt i mitt rum. Enbart en svag lampa försöker förgäves lysa upp min tillvaro, men bidrar istället bara desto mer till den hopplösa känslan. Jag står i ett hörn och letar febrilt efter en spricka i väggen, efter ett enda tecken på brist i perfektionen som omger mig. Den perfekta illusionen håller mig fången, men genom fönstret kan jag ana konturerna av ditt ansikte.

Jag vill ut härifrån, jag vill fly till dig, men mörkret håller mig kvar. Men kanske en dag så stiger solen än en gång. Kanske en dag så spränger dess strålar genom mitt fönster och in i rummet. Kanske när den dagen kommer så förintas illusionen för evigt och jag får brinna här, i ljuset av solgudinnans skönhet. Jag längtar så efter den dagen, då jag får se dig.