Troende är starka, för de erkänner sin svaghet. Icke troende är svaga, då de tror de är starka.

Kom ihåg, mina vänner, ni är vilse. Ni lever i mörker. Ni är satta i denna position eftersom ni begår synder, varje dag, varje timme. Men det spelar ingen roll hur långt från ljuset ni befinner er, Han är alltid inom räckhåll.

Det är sant att ni inte kan se Hans ljus. Men inom er alla hör ni en röst. Den är inte förmanande, inte heller är den dömande. Den är vägledande. Det är Hans röst, den skall leda er till den plats där ni skall få skåda ljuset, målet för er hela existens. För det är där vi alla hör hemma, hos Honom.

Men för att höra denna röst måste ni inte bara kunna lyssna. Nej det räcker inte, ni måste också finna styrkan att erkänna er svaghet, detta är det svåraste. Den samhällsordning som idag är dominant spottar på styrkan hos människans spirituella sinne. De som går sin egen väg, individualister, tror ofta att de åstadkommer något unikt. Men de som avsäger sig kontrollen över sin tillvaro, de som låter sig ledas av Honom, de vet att inget någonsin skapats av människohand.

Han skapade oss, till oss gav han dessutom en gåva, möjligheten att återskapa Hans himmelrike på vår Jord. Men vi vände Honom ryggen, vi tog Hans skapelser och förvrängde dem, vi kallade dem våra egna.

Trots detta älskar Han oss. Han vill rädda oss alla från oss själva. Men vi måste låta Honom göra det. Vi bär skulden för många synder, men den värsta av dem är att vi i vår självgodhet klarar av att leva utan vägledning. Vi tror att vi kan hitta det vi söker ändå, men det kommer för evigt ligga dolt, i skuggan av vår egen gestalt.