Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En kort novell som belyser hopplösheten i vår egen existens.


Verkligheten



Vad är verkligheten om inte nådastöten för våra döende drömmar? Är inte världen vi lever i bara slutet på en lång till synes meningslös process där hopp och förtvivlan så perfekt tar ut varandra? Drömmarna förvrids allt mer under processens gång tills de till slut ger upp och tar farväl av varandra, är det inte då vi vaknar? Vi lever alltså i slutskedet av vår egen tillvaro och är oförmögna att påverka allt det som skett tidigare. Detta skulle förklara varför händelser ter sig så slumpmässiga och oföränderliga. Vi har helt enkelt inte kontrollen, inte för att allt är förutbestämt men för att vår del är så liten och vår position så starkt undergrävd av de händelser vi inte ens visste om.

Den allmänna uppfattningen tycks vara att drömmar är helt enkelt reaktioner på saker som hänt i den s.k. verkligheten. Men är det inte mer troligt att det som händer i verkligheten är reaktioner på våra drömmar? Vi påverkas starkt av dessa och lyssnar undermedvetet till dem. Vissa drömmar handlar självklart om saker som redan skett, men ofta kastar de ett nytt ljus över händelsen och avslöjar vilka konsekvenser denna skall få för morgondagen.

Är lösningen att leva i drömmarna? Är inte det lika meningslöst som att leva i verkligheten? Är inte ledet lika ofullkomligt i drömvärlden? Borde inte detta betyda att det finns ytterligare ett element som orsakar och styr drömmarna? Kan man ha en dröm i en dröm?

Världen som vi anser att vi befinner oss i, den vi kan uppfatta genom att se och ta på den, är egentligen enbart likt ett fönster. Vi är som ansikten i fönstret. Vi trängs framför glasrutan för att få en inblick i vad som händer på andra sidan. Vad det är vi vill se vet vi inte, varför vi söker det är helt oklart. Men att vi måste söka det är en självklarhet, annars är det omöjligt att leva. Frågan kvarstår dock: om någon skulle slå sönder glaset, skulle då någon vilja kliva igenom öppningen för att utforska den okända världen bortom vår? Eller skulle panik bryta ut, skulle människorna framför fönstret skingras och skulle detta då betyda slutet för vår värld?




Prosa av Nous Somme Du Soleil
Läst 419 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-05-19 13:41



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Nous Somme Du Soleil
Nous Somme Du Soleil

Mina favoriter
Jag dog igår
Tågresan