Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett kort försök att förklara/förstå mänsklighetens destruktiva natur.


Guld


Guld. Är det inte vad alla söker, när dagen börjar gå mot sitt slut och människan blickar mot sitt egna ändlösa mörker? Det kan ju inte vara natten i sig som orsakar detta sökande, säkerligen ligger problematiken i människans natur. När ljuset omger oss vill vi gärna dela med oss och bygga broar av tilltro och kärlek. Men det är inte vår natur som får oss att bygga dessa, det är ljusets bländade kraft.

Vårt naturliga tillstånd är istället när vi saknar yttre stimuli, när vi är rena från all påverkan. Detta sker under natten, det är då vi börjar söka vårt guld. Utan minsta känsla av ångest i våra hjärtan lyfter vi våra egna liv högt upp i luften. Vi begrundar dem med oförstående ögon, letar febrilt efter någon anledning att rädda ljuset, men sluter ändå ögonen och låter livet falla.




Prosa (100-ordare) av Nous Somme Du Soleil
Läst 369 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-05-20 16:50



Bookmark and Share


  MyyM
Fin. Håller med om dom sista orden, sitter väldigt bra.
2011-05-20
  > Nästa text
< Föregående

Nous Somme Du Soleil
Nous Somme Du Soleil

Mina favoriter
Jag dog igår
Tågresan