Mina strofer är inga
marscherande trupper
obeväpnade går de
sällan i takt

De är inga visioner
om drömska järnvägar
buddha och majsfält
inga resor och länder
har de fångat i rader

Minst utav allt
är de vilda och tunna
så som ljudet utav
kvicksilverzigenarkarneval

Nej, mina strofer är
ögon som hänger i himlen
eller ligger på gatan
det beror lite på
mina strofer sitter i fönstret
i tidens bortglömda hörn