Min tunga gungar in sig själv i gommen
Där destruktiva bilder sparats under ditt namn

Vi ligger ned och skriker
tillsammans
Ändå hör vi bara andras ljud

Vi delar naglar
låter dem födas
Där tystand har möjlighet att ryta

För natten dök plötsligt upp
då jag lät mina tårar frigöra sig själva

Tror att jag är säker i dina händer
men förstår
då bläcket sköljer över att dina händer bara äger balkonger
Förlorar ett finger för varje gång

Vi slet världen isär
men bara våra känslor blev missbildade

Älskling
vad väntar vi på?

Kanske på ingenting
Tiden är mitt vittne

Kalla stormar kommer splittra männsklighetens frånvarande sinnen
Och den sömnlösa himlen eka avfall

För havet under har börjat koka upp sin yta
för att få våra lungor att drunkna av vackra tillstånd

Vi slet molnen från himlen
spottade upp våra tillverkade själar
För tillsammans föll vi djupare mot skuggor

Vi innehöll bara olika saker

Själv innehöll jag oändliga decimaler,
okontrollerade handflator

Bruten
och du livlös

För det var jag som fick oss göra allt tillsammans

Du var bara för långt bort

För att minnas.