jag bor granne med per morberg
det kan man väl säga fast det är några mil
hans hus är väl synligt från orangeriet
vid tullgarns slott
ibland sitter jag där och väntar
för jag har blivit besatt
fast jag vet att han är kort
precis som bruce
fast mycket manligare

ingen kan slänga ihop en maträtt
eller sparka igen en ungslucka
som per kan
ingen lagar mat från grunden som han
med fiskfonder och egenfångad strömming
som han röker ute på gården bredvid
sin jättewok som står vid bastun
som han strandat vid huset på vintern
det har jag sett

knivar, kastruller, karotter
han knullar dem säkert

för jag sitter där och glor från orangeriets kafé
sippar på mitt kaffe och väntar

sen går jag ett varv
runt tullgarns egna naturliga reningsverk
för om jag inte får se per så är det skit detsamma
han går i repris på repris hemma i min tvsoffa
där skinn i alla fall får möta skinn