Från kärlekslyckans
flyktighet
och oro
flög jag in
i moderslyckans
mjuka värmande
hölje.

Där mötte mig ögon
fyllda av släkters
samlade liv
och känslor,
djupt seende
ännu fria
från världens
svek.

Där fann jag
absolut
tillit
som sträcktes
mot mig
som en gåva
från sökande
hjälplösa händer.

I år
dagar,nätter
tätt förenade
var jag den enda
Omistlig
Lycklig
i mötet
med
moderslyckan.