Som ännu en regnets

Kalla

Mörka

Höstdag

Vilsen utan dig jag är

Utan din rösts vackra

Finaste

Milda ord

Som en öm ljumglad vårdag

Frusen jag ännu är

Ensam jag fryser i min själ

Fast jag tröja, byxa klädd är

Om jag bad nedstigen

Fallen på knä

Om hjärtat sa förlåt

för min saknad o längtan

Om jag beklagar min sorg o smärta

Jag önskan bär

Kanske utan dig då

Kanske om jag kunde följa

livets ramar så som du

Om jag ger dig tillträde till mitt liv nu

Vill du ändå stanna

Vill du ge tygets varmaste trygga fleece

Sen vill jag ej leva utan dig

Eller ska du ändå lämna o gå

Kanske utan dig-om jag sa förlåt