Jag vaknade sakta till liv

lastbilen utanför hördes genom vädringsfönstret

bankade och knarrade och brummade

lastade av någonting till diskot under min säng

Det var något som saknades

och något som tillkommit

en känsla av att vara använd

men ändå inte använd

Kanske jag inbillade mig allting

närheten, kyssarna, kärleken som inte fanns

Jag kanske var vaken på min egen likvaka

som Erik i Stefan Gurts nya bok

eller så var jag någon annanstans ett tag

i tankarna i alla fall

Min kropp låg i sängen på solkiga lakan

kompletteringen var ingen bra ide

innebar bara dubbel tvätt, dubbelt bestyr

och hushållsarbete är något jag skyr

Men ändå vaknade jag med nya ögon

och en förundran i bröstkorgen

det är så ironiskt

att jag var tvungen att förlora

för att veta vad jag ville vinna

Som så många gånger förr i livet

jag känner smaken av det jag vill ha

när det som finkornig havsand

(sån där du vet som kittlar mellan tårna

på badstranden i Falsterbo)

rinner bort mellan fingrarna

Drömma drömma

en dröm om kärlek

-om än bara fysisk-

en dröm om trygghet

-om än bara tillfällig-

en dröm om det tunga kompet

tunga hjärtslag mot mina

undrar flyktigt varför rytmsektionen trots allt

är den som är mest intressant

undrar hur jag

obeydliga vankelmodiga jag

skall kunna hålla fast takten

hålla rytmen nära mitt hjärta

när du blodfylld lägger dig vid mitt bröst

Jag vill stanna kvar

där inga lastbilar väcker mig så tidigt på morgonen

där minnena inte är lika solkiga som lakanen

men där humorn fortfarande är vid liv

där ska jag bo