Hundarna under bordet äter smulor.
De är inte som herrarna eller barnen,
de kan bitas som herrarna
och leka som barnen,
men de hör inte hemma ovan bord.
De saknar makt
och förtröstan.
Deras tro är desperat,
kan inte vara annat.
Smulhundarna. Fulhundarna.
I stället för kärlek: hunger.
De biter. Biter en smula.