Fisken mittemellan, fågeln uppochner och nycklar överallt,
ja, jag och vinet, jag grep den älskade i foten,
ögat vakade, läpparna särades,
allt var stilla, allt föll samman,
jag drack och drack, en enda klunk, inget mer,
vill du ha mig? vill du det? du vill,
ja, jag och ångest, en tvärhand hög,
jag klättrar omkring i en brant trädgård medan
människornas blickar förgör mig och
luftens fåglar plockar bland mina ögonbryn,
jag skälver, skriker, sjunger,
sitter alldeles tyst,
jag vacklar omkring som en baalsprofet,
ristar mitt bröst med knivar,
sitter alldeles still,
sitter slarvigt, slarv är utspädd lättja, får inte vara lat
när jag spelar på min kropp, flöjthålen sitter glest, tonerna
påminner någon i församlingen om en trakt han kallar hem,
jag vill hem, bort och sedan hem, bort och hem på samma gång,
här är jag, vad vill du mig? vad vill du?
ja, jag och den lilla smördegskakan, här är vi,
vid våra fötter ligger tolvtusen fiskar,
staplade på våra hjässor finns tolvtusen fåglar,
de byter plats, det är inte klokt, de byter plats,
de bryr sig inte om några naturlagar,
och detta är nyckeln: [jag ritar en i luften]